Till minne

 

Monstret

 

 

Monstret var världens goaste kisse! En tuff kille som gillade att vara ute och kolla läget. På senare tid fick han gå i sele då vi bodde vid en trafikerad väg. Jag brukade ta honom i min cykelkorg på somrarna och åka till mina föräldrar där han fick vara på deras tomt. Det var bland det bästa han visste. Att bara få ligga i gräset och spana på en fluga...

I bland följde han med mig ner i tvättstugan som en hund. Jag fixade med tvätten medans han utforskade källaren. När jag var klar ropade jag på honom och han kom som ett skott!

I januari 2005 blev han dålig i magen, bajsade blod och ville inte äta. Vi åkte till Strömsholm och de konstaterade att han var väldigt uttorkad. Han fick dropp och blev inlagd flera dagar. Där charmade han hela personalen, för hur kunde en sån go kisse heta Monstret!? När jag hämtade honom sa man att han led av akut magsäcksinflammation, men att allt var bra nu. Han fick gå på antibiotika och specialfoder ett tag men sen skulle han vara frisk.

I augusti samma år kom symptomen tillbaka. Han var så otroligt slö, ville bara ligga, inte göra något. Det var inte den Monstret jag var van vid.Dessutom var han uttorkad igen.Så jag ringde djursjukhuset igen och vi fick akuttid i Köping. Där kom man fram till att enda sättet för Monstret att få ett någorlunda bra liv innebar antibiotika och kortisonsprutor varje vecka! Jag bestämde mig för att det inte var ett liv som jag vill att han skulle ha, med tabletter och sprutor hela tiden...

Så den 19/8-05 fick han somna in i mina armar...och är nu begravd på en plats där jag kan besöka honom när jag vill.

 

Vila i frid min älskling!

 

Monstret

23/5-00 - 19/8-05

 

 

 

 

 

S*Giant Coon´s Abra Ca Dabra

Min älskade lilla coonis! Hon blev bara två år och två veckor. Jag bestämde mig för att ta bort henne när det upptäcktes att hon hade komprimerade kotor i ländryggen. Även om en operation hade kunnat rätta till problemet så skulle det förmodligen komma tillbaka. Det märktes så tydligt på henne att hon inte mådde bra. Även de andra katterna var märkbart stressade av hennes beteende. När hon var borta så var det ingen som "sörjde" henne, utan de andra blev mer som de var innan. Så för allas skull blev det nog ett bra beslut. Men jag saknar henne så oändligt!

Vila i frid, älskade Abra

8/1-05 - 22/1-07

 

 

S*Lapommis Läcker i Lack

Läckis, min lilla skit. Du kommer föralltid vara saknad och älskad. Det finns ingen som du.

Sov gott.

14/2-08 - 11/12-08

 

S*Redtails Daim

Älskade, älskade Daim. ♥♥♥

Saknaden är enorm, saknar dina klampande steg när du går. Saknar din gosiga nosbuff, din underbara blick.

 

 

Den här bilden säger mer än tusen ord, din personlighet fångat i ett ögonblick.